Igår hängde jag med min mamma, nästan hela dan. Först begav vi oss till GP loppisen i friidrottens hus. Men ack... blev besviken i år. Inte alls så bra utbud. Men man kan ju inte ha tur jämnt... Efter 1 timmes rundvandring och några tyginköp begav vi oss åter in till stan. Vi tog oss varsin räkmacka och ett gott glas vin på Bee Bar. Sen blev det bio på biopalatset "Hotell Marigold".
I somras, så tror jag det var tidningen The guardian som publicerade fem saker som människor ångrar eller grämer sig över på dödsbädden. Där hittade man saker som "jag önskar att jag jobbat mindre", "önskar att jag haft mod att uttrycka mina känslor", "att jag gjort vad jag velat istället för att vara andra till lags". Och det är mycket det som filmen "Hotell Marigold" handlar om.
I filmen följer vi ett gäng brittiska pensionärer som beger sig till Indien. Men det blir väl som vanligt inte riktigt som nån tänkt sig! Istället för att finna en lugn oas och unna sig lite lyx ställs de inför sina egna fördomar och tvingas bli ärligare mot både sig själva och andra. En av filmen huvudfrågor är också när man blir för gammal för förändring?
Fick mig att tänka på frågan vad ska du bli när du blir stor? Personligen hoppas jag aldrig att jag blir stor, jag hopas att jag vågar hitta nya saker att upptäcka under hela mitt liv :o)
Det är en riktig feel good film som vara i över 2 timmar. En stor behållning är Storbritanniens skådespelarelit. Judy Dench är som vanligt, enligt mitt tycke, helt fantastisk. Bill Nighy gör också en bra rollprestation som ena halvan i paret som för längesen tappat gnistan.
Japp, feel good film när man bara vill se nåt mysigt helt enkelt!
