Arg och upprörd

Egentligen skulle det här inlägget handla om en klutduk som jag fyndade på loppis i Växjö. Men det har fått en helt annan inramning sen flera gångers upprördhet... Förra helgen var jag i Stockholm och passade bland annat på att besöka Myrorna och Stockholm Stadsmission.  Jag tycker att den senaste tidens uppsving för retro har fått orimliga proportioner hos hjälpande organisationer. Det vill säga de som får kläder och prylar SKÄNKTA till sig, för att sedan sälja vidare och låta pengarna gå till välgörenhet. Att pengarna går till välgörenhet är ju toppen och det är klart, att u mer pengar de får in desto fler kan de hjälpa. Men jag tycker det har gått överstyr när man profiterar på något som är "inne" för stunden. Att som på Stockholms stadsmission ta 60 kronor för en handduk med monogram det är ett överpris utan dess like. I affären saknades i mitt tycke de mindre bemedlade som kunde gå på second hand och unna sig n något fint. Nä, mitt öga såg ett klientel som stunden efter sprang ner på NK för fortsatta inköp.

Jag har svårt att se det riktiga i att försöka mjälka ur något på detta vis. Jag har också svårt att se fortsättningen den dag då retro och second hand inte är lika inne. Som vi vet så går ju trender i vågor. Vad ska de då ta sig till? Sänka priserna igen? Och hoppas på ett de mindre bemedlade hittar tillbaka? Nä, jag tror de har bitti sig själv i svansen.

Jag säger inget om att de som driver second hand och vintage butiker tar ut rejäla priser, de ska leva på sin inkomst. Men när välgörenhetsorganisationer som får alla saker skänkta till sig tar ut vad jag kallar överpriser, då tycker jag det gått för långt.

Och allt detta, beror på en klutduk... Ja du läste rätt. Jag fyndade denna (ja, fyndade för den var alldeles för billig) på loppis i växjö. 10 kronor fick jag betala. Klutduk från Skärstad socken i Småland, uppvävd av Textil Miljö i Borås. Ja visst, 10 kronor var i minsta laget, men när Stadsmissonen vill ha 125 kronor för en lliknande (ej handvävd utan fabriksvävd) då tycker jag det har gått för långt åt andra hållet... Jag tycker att dylika ställen ska hjälpa människor i nöd men också vara en plats för "vanliga" att fynda. När second hand blivit lika dyrt som nyproducerat (förvisso under dåliga arbetsförhållanden) då tror jag gemene man har svårt att motviera till secodn hand köp. Vill man hjälpa miljön eller vill man profitera på trenden? Eller så kanske dessa organsiationer inte alls har en tanke på miljön, trots att de gärna framhäver detta budsakp i sin marknadsföring. Vad tycker du?