Känns lite visset

Ja, det känns fortfarande lite visset, hela tillvaron. 

Och plötsligt har 2 veckor passerat utan att jag hunnit med. Tiden bara går trots vissenheten och det fortsätter att rulla på, och nånstans försöker man bara hänga med. Ja, det känns fortfarande visset. Men det beror på dagsformen. Som alltid. Vissa dagar är det bättre, andra undrar jag vad jag håller på med. Men så är det väl för alla i perioder. Det som stör mig mest är väl maktlösheten, när någon annan fattar besluten åt dig och själv kan du bara titta på och gilla läget och förhålla dig till de nya förutsättningarna som inte allas var som du själv planerat.

Så måste jag vara stark och välja, fatta "rätt" beslut, lägga energin på rätt saker. Ja, att livet inte alltid blir som man tänk sig det vet jag ju. Jag bara önskar ibland att det kunde puttra på lite, bara vara. Vanlig grå, trist vardag. Det önskar jag mer av. Och att vägbulorna kunde lysa lite längre med sin frånvaro. Ja, saker händer bara. Å det kan ju kännas skit. Om ett tag så kommer jag säkert tycka att det var bra, att det ledde till något annat, oväntat som var än bättre. Men det är lite svårt att tycka det när man är mitt uppe i röran och ovissheten.

Till råga på allt så verkar mitt dåliga humör och deppighet smittat av sig på min vackra ampellilja som nu fullständigt gett upp trots ett par räddningsförsök. Jag har ärvt mycket av min farmor, men de gröna fingrarna har jag då rakt inte fått...