Innan och efteråt

Ni vet, den där känslan, att allt är så himla bra? Livet är på topp, man njuter av tillvaron. Så på mindre än en sekund så ändras allt. Nu är det ovisst, lusten försvann genom ett trollslag. Att känna sig utlämnad till någon annan, att inte själv ha kontroll, att inte kunna styra över situationen. Vad jag än gör, vad jag än säger så spelar det ingen roll.

Dagen var upp som en sol och ner som en pannkaka.

Ska jag skratta eller gråta åt eländet? Orkar jag mer? Hur många motgångar klarar en människa av innan den helt går sönder, ger upp, bryter ihop som en trasa på golvet utan att orka ta sig upp igen... men finns det något alternativ? Jag ger ju aldrig upp? Men orken, var är den nu? Varför kunde det inte bara fått vara bra ett litet tag. Eller bra, men mindre besvärligt.

Och vad spelar det för roll med det där mötet häromdagen och allt som var löst när en del nu är borta. Moment 22 är bara förnamnet.

"Innan och efteråt
Det där ögonblicket innan
Den där evigheten efteråt"
-Bodil Malmsten